Och nya världar
.jpg)
Jag var uppe i Rättvik för sitta och skriva i tre dagar på Stiftsgården. Det behövde jag och det var skönt att lämna det invanda. Jag fick ganska mycket skrivet på en berättelse. Som ni vet så gillar jag att uppfinna hjulet på nytt och nu har jag uppfunnit skrivprocessen. Den fascinerar mig för det är så mycket oväntade saker som händer när jag sitter där och skriver. Den här gången kändes det som att det inte var jag som satt och hittade på, utan snarare som att jag satt och borstade bort det som skymde en berättelse som redan fanns där. Det var till exempel en sak som jag inte visste hur jag skulle lösa i berättelsen, men som när jag satt där och borstade plötsligt blev synlig så att jag bara behövde flytta in orden. Överhuvudtaget känns det mer som att jag skriver ner något som redan finns, än som att jag sitter och hittar på en berättelse. Det är mycket tillfredsställande.
Häromveckan fick jag en länk till en uppsättning filmer på Youtube om hantverksbokbinderi. Jag blev genast fast för det visade sig att det var väldigt lugnande för mig att sitta och titta på hur en australiensare skar perfekta snitt på exakta avstånd och vinklar och vek och sydde och limmade och pressade, samtidigt som han berättade mycket pedagogiskt med lugn röst vad han gjorde. En helt ny värld av verktyg, tekniker, papper, historia och estetik har öppnat sig och jag önskar just nu att jag hade utbildat mig till bokbindare för 30 år sedan. Jag har nu undersökt hela internet på jakt efter verktyg och material som jag behöver för att prova själv. Jag är kluven till det faktum att jag inte är ensam om intresset. Det hade varit skönt att vara lite unik, men det är praktiskt att det finns nätbutiker där jag kan handla det mesta av vad jag behöver. Fast det är obegripligt svårt att hitta A4-papper med vertikal fiberriktning, kan jag meddela.
Men oroa er inte, detta nya intresse ska inte äventyra charkproduktionen. Jag har verkligen inte behov av att skaffa en ny hobby, tiden är egentligen alldeles för knapp för det, så jag har bestämt mig för att ta mig in i det här i mycket långsam takt, ett pappersark i taget. Tänk om jag kunde lära mig att renovera de gamla småtrasiga band som jag har i mitt bibliotek. Tänk om jag kunde binda in berättelsen som jag skriver på i ett oemotståndligt vackert band. Och vem vet, så småningom kanske ni kan köpa era jättedyra anteckningsböcker av mig.
Kristofer
