Nu har det varit vinter sedan november och jag är innerligt trött på den. Grannen som jag köper från börjar få slut på veden och jag vet inte vad jag ska göra om det händer. Idag snöar det igen och det är svårt att föreställa sig att det någonsin mer kommer att bli varmt.
Häromveckan skickade jag in en ansökan till Curo – Riksföreningen för Cancersjuka varifrån man bland annat kan söka bidrag till rehabilitering efter en cancerbehandling. Egentligen är regionerna skyldiga att erbjuda rehabilitering efter cancerbehandlingar, men Region Uppsala är mycket dålig på det, till skillnad från till exempel Region Östergötland, från vilka jag känner flera som fått rehabilitering. (Om du har råd så kan du hjälpa fler att få rehabilitering från Curo med en insättning på Plusgiro: 647303-7,
Bankgiro: 5146-2869
eller en Swish-betalning: 1236908412.)
För två år sedan, något drygt halvår efter den första avslutade cancerbehandlingen fick
jag en resa av Curo till Tervis Spa i Pärnu, Estland, som var väldigt bra för mig, eftersom jag fick släppa alla tankar på företaget och sjukdomen men samtidigt fick tid att reflektera över vad jag gått igenom. Där hade jag fina dagar och köpte också ett persikoträd och ett plommonträd som nu står planterade i min fruktlund och som jag hoppas kanske kan ge sina första frukter i år. Om det nu blir sommar igen.
Nåväl, eftersom cancern, för mig helt oförväntat, kom tillbaka och jag fick genomgå ytterligare behandlingar och kirurgi förra året så tänkte jag att det skulle hjälpa mig att göra ytterligare en sådan resa. Det är tyvärr så att eftersom cancern kom tillbaka, eller snarare inte helt hade rensats bort, så finns det en oro inom mig för att det ska hända igen. Och jag måste hitta någon sorts strategi för hur jag ska förhålla mig till det. På sätt och vis så kanske vi alla borde fundera över ett förhållningssätt till vår egen död, för det har åtminstone jag aldrig haft, om man nu inte räknar dödsskräck som ett förhållningssätt.
Jag har hur som helst ofta tänkt tillbaka på de där stilla dagarna i Pärnu där jag började varje morgon med några längder i poolen innan frukost, och där jag slapp all matlagning, disk och städning och andra vardagligheter som tar tid, och kunde ägna mig helt åt mig själv. I fredags fick jag veta att Curo har beviljat mig ytterligare en resa! Så nu diskuterar U och jag när det skulle passa oss bäst, för hon vill följa med. Förmodligen blir det i slutet av april eller början på maj. Så för att slippa tänka på skiten utanför fönstret, utanför Rönna-riket, och utanför Sverige, så går jag och tänker på hur det ska bli att möta våren i Estland. Måtte värmen komma tillbaka.
Vi ses!
Kristofer
