Oknytten gör vad de kan för att grusa alla mina planer. Är det en hämnd för att jag en gång lovade att jag aldrig skulle flytta härifrån? Jag sliter med dubbla arbetspass varenda dag nu – i charken för att ha något att få intäkter från och på gården och i alla byggnader för att få det tillräckligt snyggt för att starta försäljningsprocessen. Oknytten sliter av traktorns servorem och får mig att köra hål på ladudörren. De förvirrar Postnord och eggar mina fiender.
Igår hjälpte mig schyssta Mats i torpet att hämta två stora grisar från slakteriet med kylbilen. Tillbaka på gården kom beskedet från Transportstyrelsen att mitt körkort ska vara spärrat i en månad, det vill säga jag får köra igen från och med den 25 september. Hurra, tänkte jag och öppnade brevet från Livsmedelsverket som innehöll en faktura på 16 000 för 8 timmars ospecificerat arbete i samband med kontrollen i juni.
Jag gick in i charken för att förbereda korvproduktionen som jag måste utföra samtidigt som Julia styckar de två grisarna. Var det tänkt. Igår eftermiddag insjuknade Julia med feber, så det är inte sannolikt att hon kommer hit idag. Och det var tänkt att hon skulle köra kylbilen till och från Bondens marknad på lördag. Nu är det troligt att jag får ställa in marknaden. Då har jag sammanlagt gått miste om intäkter på mer än 50 000 kr på grund av körkortsindragningen. Det känns lite hårt. Och i nästa vecka var det tänkt att vi skulle producera så mycket som möjligt inför Mat och människor i Fjärdhundraland som går av stapeln den 21 september och som är en av årets stora intäkter. Nu vet jag inte hur det ska lösas heller. Saknar personal där också.
Men jag kan inget annat göra än att gå ut i charken och tillverka Toulouse-korv och Thüringer Rostbratwurst och packa isterband och mer salami. Så att jag är förberedd om det skulle bli Bondens marknad på lördag. Vi får se.
Kristofer
